Så besegrade Sverige viruset
– så här långt

Text av Augustin Erba

De första rapporterna från Kina var oroväckande. Inte så oroväckande som rapporterna om ebola mitten på 90-talet, inte så oroväckande som rapporterna om svininfluensan och fågelinfluensan på 00-talet, men ändå – oroväckande. 

Det som var oroväckande var otydligheten. Helt friska människor blev allvarligt sjuka. Dödstalen var långt ifrån sars som dödade hälften av de gamla över 65. Långt ifrån dödstalen för ebolasom låg på svindlande 80 procent av de som insjuknat. Men det som oroade forskare över hela världen var att ingen verkade kunna förklara hur viruset smittade och varför vissa människor drunknade i sina egna lungor. De röda ringarna i och kring Wuhan i Kina, symbolen för smittade och smittspridning, spred sig. 

Vi visste det inte då, men några av världens främsta vaccinforskare förstod de där ringarna och rapporterna och började arbeta. Flera av dem hade kämpat i motvind, med bristande resurser under många år. Under tiden började vidden av katastrofen gå upp för resten av världen. Vi följde smittspridningen på kryssningsfartyg, vi följde smittspridningen i norra Italien, särskilt de många dödsfallen i orten Bergamo. Och det var ungefär vid den här tiden som det sakta började sjunka in hos världens beslutsfattare att det här var något planeten inte mött sedan spanska sjukan härjade för hundra år sedan och troligen dödade lika många personer som de båda världskrigen sammanräknat. 

Utbrottet i norra Italien har i efterhand visat sig vara en bråkdel av all smitta som pågick i Europa. Och det är nu som förutsägelserna börjar. Väl ansedda forskare börjar göra prognoser. Prognoser på sjukdomar som man inte fullt ut vet hur de smittar är alltid vanskliga, men några siffror är bättre än inga alls. Välrenommerade Imperial College i Storbritannien utgick ifrån en influensamodell och förutspådde ohyggligt många döda, trots att dödligheten redan tidigt i pandemin inte antogs ligga över 2 procent av alla smittade. Men om den nya corona, eller som det då började kallas, sars-cov-2, smittade lika effektivt som influensa skulle resultatet vara förödande. 

Här i Sverige följdes influensamodellen i stort, det ansågs troligt från Folkhälsomyndighetens sida att det inte skulle gå att hejda smittan, utan att det gällde att hålla ner antalet smittade så att sjukvården inte skulle bryta ihop. I Storbritannien utgick man inledningsvis från Imperial Colleges modell, och premiärministern Boris Johnson diskuterade att själv låta sig infekteras medsars-cov-2 för att visa att det var hanterbart. Dödligt för människor med underliggande sjukdomar, visserligen, men inte för de allra flesta. Han gick runt på ett sjukhus och skakade hand med sjuka. 

Vid det här laget hade alla länders ledare, med några flagranta undantag, däribland USA, förstått allvaret. Den amerikanske presidenten spelade ner hotet, och när en av landets främsta experter, Anthony Fauci, talade om upp till 240.000 döda, ansågs det av många amerikaner, däribland presidenten, som överdrivet.

Ingen trodde det var möjligt. Coronavirus är notoriskt svåra att vaccinera mot. Ett vaccin ansågs långt borta för bara ett år sedan. Men dödsfallen sjunker i rasande fart och svenskarna vaccinerar sig i lika hög takt. Här är historien om hur det omöjliga blev möjligt.

Diskussionerna om viruset var nu huvudnyhet över hela världen. Hur smittar det? Hur skyddar vi oss? Hur stoppar vi epidemin? 

Det enda i princip alla var överens om var att det skulle dröja alldeles för länge innan ett vaccin skulle vara tillgängligt. Flera år skulle det ta. Om det ens var möjligt. Att tillverka ett vaccin för en ny variant av influensa går relativt fort. Vi har redan ett väl utforskat influensavaccin, så det som återstår är att finjustera det för den virusvariant som har tagit fart. 

Det här är ett coronavirus och det har länge ansetts i princip omöjligt att vaccinera mot corona. Det är till exempel därför vi inte har ett vaccin mot förkylningar. Problemet med coronavirus är att de muterar, så att även om du är immun mot en förkylning är du inte immun mot nästa. 

Då vidtog en av de största vetenskapliga ansträngningarna i mänsklighetens historia. Man må tycka vad man vill om att den amerikanske presidenten Donald Trump inte tog viruset på allvar, men vad hans administration gjorde var att bokstavligen hälla pengar över vaccintillverkare. Det kallades operation Warp Speed, inspirerat av den höga hastighet som rymdskepp i tv-serien ”Star Trek" använder för att ta sig fram mellan solsystem. 

Det fanns grundforskning, det fanns forskare, och de arbetade fortare och med färre begränsningar än vad som brukar vara accepterat när det gäller vaccin. I en pandemi förändras villkoren. Har man en sjukdom som dödar tusentals varje dag behöver man inte vara lika försiktig som om man utvecklar ett vaccin mot något som kan tänkas inträffa. 

Flera stora läkemedelsbolag, PfizerBiontech och Moderna, arbetade utifrån en banbrytande modell med budbärar-RNA, förkortat mRNA. Astra Zeneca och Johnson&Johnson arbetade med en beprövad modell för vaccin med ett försvagat virus. 

Inom ett halvår började de nya vaccinerna testas. Och mindre än ett år efter att sars-cov-2 hade upptäckts och vi hade fått en bild av dess arvsmassa fanns de första vaccinen tillgängliga.

Kineserna lanserade vaccinet Sinovac. Ryssarna lanserade Sputnik V. De mottogs med skepsis från stora delar av västvärlden. Var de verkligen så effektiva som det påstods eller var detta bara propaganda?  

EU hade varit långsamma i starten. Länderna hade begränsat export av sjukvårdsmaterial när det behövdes som bäst. Upphandlingen av vaccin skulle ske gemensamt. Den svenske samordnaren av vaccin, Richard Bergström, hade utsetts under sommaren 2020.

Han skulle under vintern 2021 framstå som den ende optimisten när det gällde pandemin. Tidigt sa han att han trodde att Sveriges vaccinering skulle bli en framgång. 

Sverige – och EU – köpte vaccin från flera olika bolag långt innan vaccinen var färdigtestade och än mindre tillgängliga. Det gick inte att i förväg veta vilka vaccin som skulle fungera och vilka som inte skulle vara tillräckligt bra. De enda som inte köptes in var det ryska och de kinesiska.  

Studierna av PfizerBiontechs vaccin, som publicerades i sin helhet, till skillnad från de ryska och kinesiska, visade ett löjligt bra resultat. För att ett vaccin ska anses välfungerande behöver det ha en effekt på över 50 procent. Våra influensavaccin ligger däromkring, ibland till och med lägre. PfizerBiontechs vaccin nådde markant över 90 procent. Det lät för bra för att vara sant, och efter att våg efter våg av pandemin härjat i världen var det svårt att tro att det verkligen stämde. Studierna hade dessutom skett under sommaren 2020, då viruset var på tillbakagång. Astra Zeneca hade till och med haft så få personer som drabbats av sjukdomen under studierna att de slog ihop två studier med olika förutsättningar för att kunna få tillförlitliga siffror. 

Sen hände Israel. Där genomfördes en blixtsnabb vaccinationskampanj och världen höll andan. Skulle de fantastiska siffrorna om vaccinets effektivitet stämma? 

De högt ställda förhoppningarna infriades. Dödligheten sjönk radikalt. Epidemin bromsades snabbare än många hade kunnat föreställa sig. 

Nu när det fanns vaccin som fungerade, stod vi inför nya svårigheter: många av de utlovade leveranserna av vaccindoser kom inte eller blev försenade, hur skulle miljoner dubbla doser nå allmänheten och – den största frågan för många – hur säkra var vaccinerna egentligen?

Här i Sverige är såren efter vaccineringen mot svininfluensan som resulterade i att 400 svenskar fick narkolepsi ännu inte läkta. 

När rapporterna om en allvarlig biverkning från Astra Zenecas vaccin började komma var det ett bakslag. För att vaccineringen mot pandemin ska vara effektiv även på lång sikt behöver så många som möjligt vaccinera sig. I första hand för att minska den akuta smittspridningen. Men också för att det gäller att se till att minska antalet värdar – ju färre värdar som bär på viruset, desto färre möjligheter för viruset att hitta fram till en variant som kan ta sig förbi vaccinerna. Allvarliga biverkningar riskerade att sänka vaccineringsviljan. 

Att den dödliga biverkningen – en svårmedicinerad kombination av ökad blödning och blodpropp – var oerhört ovanlig spelade ingen roll. Det skrämde. I många länder, däribland Sverige, valde myndigheterna att begränsa användningen av Astra Zenecas vaccin. Samma öde rönte Johnson & Johnsons vaccin, som i stort sett bygger på samma teknik. 

Steg för steg vaccinerades Sverige. Med vissa variationer i regionerna, var det ändå främst riskgrupperna som först fick vaccin. Sedan har det fortsatt, allt yngre får nu de banbrytande vaccinen från PfizerBiontech och Moderna.

I skrivande stund har dödligheten i vår tids värsta pandemi sjunkit på vad som för ett år sedan hade beskrivits som mirakulöst. De allra flesta svenskar säger sig vara villiga att ta vaccinet och redan nu är ungefär hälften av befolkningen vaccinerad med en första dos. 

Vi vet fortfarande inte om vi har vunnit kriget mot den här pandemin. De över 14.500 döda i Sverige och de flera miljoner döda i världen är ett fruktansvärt facit på att vi förlorade det första slaget mot det nya viruset. 

Nu är Sverige på god väg att vinna det andra slaget. 

De nya varianterna, särskilt Delta, är ett orosmoment och kanske kommer framtiden visa att vi inte nådde hela vägen fram. Viruset har överraskat oss förut. Och en variant som gör viruset immunt mot vaccinerna kommer att förflytta oss tillbaka till ruta ett. 

Men i detta ögonblick, denna sommar 2021, har mänskligheten åstadkommit något som ingen trodde var möjligt.